Valhoroskopet

Vallokalerna öppnade klockan 08:00, då Månen befann sig på 29 grader i Oxens tecken, men den rörde sig genom den första delen av Tvillingarna under i stort sett alla de timmar då vallokalerna var öppna, och låg på 6 grader i det tecknet när vallokalerna stängde 20:00 (se figur). Just i år markerades den första dekanen i rörliga tecken alldeles särskilt, då Neptunus befann sig på 5 grader i Fiskarna, Venus på 10-11 grader i Jungfrun, men särskilt för att Mars kvällen innan gick in i Skytten, och befann sig på 0 grader i tecknet. Planeter tenderar att vara särskilt märkbara när de är nyinkomna i tecken, och Mars tenderar att alltid vara särskilt märkbar i sitt uttryck. Dessa tre planeter bildade ett t-kors som var särskilt stark valdagen eftersom planeternas inbördes placering bildade en stark mittpunktskonfiguration. När Månen dessutom kom med i bilden formades ett storkors.

Det ligger nära till hands att översätta all den här rörliga energin till en särskilt rörlig valmanskår, som inte drar sig för att byta parti, och som kanske velar fram och tillbaka ända fram tills man slickat igen kuvertet. Rörlig energi är aldrig särskilt stabil, och sätter man det i samband med andra faktorer i horoskopet (Merkurius opposition Uranus, Pluto på MC kvadratur Uranus i Stockholm när vallokalerna stänger), och med det faktum att Merkurius just valdagen passerade den punkt där den senare kommer att vända direkt efter en retrograd period, ja då ser resultatet väldigt osäkert ut redan på förhand. Här finns ett brett spektrum från otydliga majoritetsförhållanden till nyval. (Det första av dessa ser vi ju – om det andra blir av får framtiden utvisa.) Man kan på förhand anta, bland annat på grund av att Månen passerar i opposition till Mars nyinkommen i Skytten, att det finns en aptit på något nytt, vilket i sig antyder ett regeringsbyte, men något nytt behöver ju inte vara något som etablissemanget erbjuder. I luft i ett natthoroskop är Månens (Folkets) sekthärskare Merkurius, som befinner sig opposition Uranus; Uranus är i sin tur alltjämt inblandad i kvadraturen till Pluto, där kampen mellan nytt och gammalt pågår med oförminskad styrka. Pluto i Stenbocken på MC kan mycket väl symbolisera ett etablissemang som vill ha ”business as usual”, men som frustreras i detta av folket, som är mer inne på Uranuslinjen, och uppvisar en viss rebelliskhet i vallokalerna.

Det är alltid känsligt med val och astrologi. Vi vill ju inte att ett resultat skall vara givet på förhand, men vi vet heller inte hur kausaliteten fungerar; om resultatet blir som det är därför att planeterna står som de gör, eller om omständigheter blivit som de blivit på förhand, just för att resultatet skall matcha planeterna. Men hur det än är med den saken, så kan man se att resultatet uppvisar ett slående samband med planeterna. På förhand hade jag, som antytts ovan, utsett Månen och Mars till de avgörande planeterna, dvs Tvilling/Skytt-axeln, och resterande storkors i andra hand, eller ännu noggrannare uttryckt, första dekanen i de rörliga tecknen.

Partiledarna och första rörliga dekanen

I brist på horoskop för alla partier, använde jag partiledarnas/språkrörens horoskop för att undersöka detta närmare. De står ju som de högsta representanterna för sina respektive partier, och man kan helt enkelt inte bli partiledare om det egna horoskopet inte stämmer väldigt väl överens med partiets (om man trots allt blir det lär man inte vara det länge). Jag har inte tillgång till klockslag för alla partiledare, och kan således inte uttala mig om Asc/Dsc/IC/MC, men det räcker med att titta på vilka himlakroppar de har i de första tio graderna av de rörliga tecknen för att se att dessa i stor utsträckning beskriver valresultatet och efterspelet.

*Månen rör sig 12-14 grader på ett dygn, så man kan inte vara helt säkert på att Göran Hägglunds Måne faller i första dekanen av Jungfrun, men troligen är det så.

Här ser man tydligt hur förhållandet mellan de traditionella blocken ger utslag – de rödgröna partiledarna/språkrören ligger i allt väsentligt längs Tvilling/Skytt-axeln, de borgerliga partiledarna i stor utsträckning längs (Jungfru/Fisk-axeln) – dvs även om Månen i Tvillingarna inte har så mycket att ta tag i, så tilltalas väljarna ändå av det kompletterande tecknet, Skytten. Det mest slående är hur Fredrik Reinfeldt ensam av partiledarna/språkrören saknar planeter i första dekanen av rörliga tecken – en så god bild som någon av mannen som valnatten ställde sig upp och sade att nu har jag gjort mitt, både som statsminister och partiledare.

Men den uppmärksamma läsaren kommer såklart också att ha uppmärksammat att den här bilden är lite skev, eftersom inget av de traditionella blocken har någon egen majoritet, men det är just här som storkorset så väl beskriver hela sammanhanget.

Framgång men ingen seger

De partier som gick starkast framåt är Sverigedemokraterna och FI!. Men varken Jimmie Åkesson eller Gudrun Schyman har planeter i de ”segrande” dekanerna, utan istället i de ”förlorande” dekanerna. Hur förklarar man det?

Låt oss ta Jimmie Åkesson först. Jag håller det för sannolikt att han faktiskt har någon av axlarna i horoskopet i Tvillingarna/Skytten, men hur det än är med den saken så har han definitivt Saturnus kvadratur Tvilling/Skytt-axeln. Kan det finnas någon bättre bild av en partiledare som de facto leder ett vågmästarparti, men som inget av de andra partierna överhuvudtaget vill befatta sig med? Med Gudrun Schyman förhåller det sig på ett liknande sätt; Gudrun har faktiskt Solen/Uranus i Tvillingarna i opposition Jupiter i Skytten, men inte i den aktuella dekanen. Nära skjuter ingen hare. Hon ligger på framgångsaxeln, men inte tillräckligt nära, och istället är det Mars i Jungfrun som står i kvadratur till ”segraraxeln” som fäller avgörandet. Både Jimmie Åkesson och Gudrun Schyman har lett sina partier så att de ökar mest av alla partier. Väljarna har i det här avseendet uttryckt sin preferens för något nytt, men båda har olycksplaneter i kvadratur till den avgörande första dekanen i Tvillingarna/Skytten. Det är detta som fäller avgörandet.

En seger som bara ger huvudvärk

Och är det egentligen så lyckligt på annat håll? Stefan Löfven framstår som den självklara statsministerkandidaten, i det avseendet är ”segraraxeln” tydlig. Men det är Saturnus han har där, i Skytten. Kan det finnas någon tydligare bild av hur tungt det måste kännas att försöka få ihop en regering utifrån det valresultatet? Inte nog med det, en av hans självklara bundsförvanter i form av Jonas Sjöstedt har Venus i en exakt konjunktion med Löfvens Saturnus, dessutom kvadratur Saturnus i Fiskarna. Notera gärna att Vänsterpartiet gick framåt (Venus i Skytten), men så minimalt att det knappt märks, och absolut inte så mycket som man hade hoppats (Saturnus i Fiskarna). Men det riktigt intressanta är Löfvens Saturnus och Sjöstedts Venus på samma grad. Det gick knappt en dag, sedan kunde man läsa på löpsedlarna att Löfven hade ”dumpat” Sjöstedt. Riktigt så var det väl inte, men språkbruket är intressant, för ”dumpat” är ett redigt Venus/Saturnus ord. Av tradition är Venus och Saturnus två planeter som inte alls trivs ihop, och det är helt i linje med symboliken att det är Löfven (Saturnus) som är sträng mot Sjöstedt (Venus). Venus vill så gärna vara omtyckt, men stränga Saturnus bryr sig inte om sådant. Ordning och reda skall det vara; klä dig ordentligt och sluta flörta med väljarna genom att lova mer än du kan hålla!

Även i förhållande till Miljöpartiet finns vissa spänningar, som underlättas genom att Miljöpartiet har två språkrör. Konservativa Saturnus behöver inte gilla Gustav Fridolins mer okonventionella Uranus-sidor (även här en konjunktion), men Fridolin har även Jupiter där, och även om Jupiter och Saturnus är varandras motsatser, så kompletterar de varandra bra, för det mesta, genom att det skapas en balans mellan expansion och återhållsamhet. (Fridolin, med sin Jupiter/Uranus konjunktion, tycks för övrigt vilja göra uppror mot Miljöpartiets klädkod med sin förkärlek för prydliga kostymer och slipsar – eller så har han Asc i Stenbocken.) Förhållandet mellan Löfven och Åsa Romson ser lite mer spänd ut, men med respektive Saturnus i opposition finns det kanske möjlighet till en ”motsatsernas förening”. Löfven kan också känna ett motstånd mot Romsons visioner (hans Saturnus konjunkt hennes Neptunus), men om förhållandet fås att fungera, så kan han också hjälpa till att förverkliga några av dem efter att först ha tagit ner henne på jorden.

Men kan Löfven få med se någon av de borgerliga partierna? Det är tveksamt. Att döma av dekanen vi håller på att undersöka ligger det närmast till hands med centern. Annie Lööf har ju Jupiter/Uranus på ”segraraxeln”, vilket kanske avspeglas i att hon trots allt verkade rätt nöjd under valnatten; centern blev näst största borgerliga parti och tappade lite, men inte alls lika mycket som de andra tre. Lööf har också precis som Fridolin en Jupiter/Uranus-konjunktion mer eller mindre konjunkt Löfvens Saturnus. Här finns alla gånger möjligheter till ett bra samarbete, men det grumlas också av att Lööf har Venus på 3 grader i Jungfrun, kvadratur Löfvens Saturnus. Jodå, pappa Löfven kan nog vara rätt sträng där, kanske för sträng; och än så länge förhåller sig centern kallsinnigt till ett samarbete.

Vad gäller Jan Björklund och Göran Hägglund så är möjligheterna begränsade. Båda har Pluto i Jungfruns första dekan, kvadratur segraraxeln, och gjorde ett dåligt val. Sannolikt har Göran Hägglund även Månen där, vilket väl speglar att Kristdemokraterna konsekvent gått bakåt i samtliga riksdagsval sedan han blev partiledare. Man kan inte vara säker på att han sitter kvar som partiledare så länge till. Jan Björklund har förvisso Jupiter i Fiskarna, kvadratur Löfvens Saturnus, men att försöka få ihop ett samarbete där skulle nog vara ett vågspel. Intressant nog har Björklund ändå sagt att han kan tänka sig uppgörelser i enstaka frågor – vilket väl speglar att även i kvadraturen mellan Jupiter och Saturnus finns det möjligheter.

Till slut

Och i slutändan är det kanske helt följdriktigt att den partiledare som helt saknar planeterna i de första tio graderna av rörliga tecken också leder det parti som är valets stora förlorare, som inte bara tappar runt 20 procent av väljarstödet, utan också regeringsmakten. Som nämndes ovan är avsaknaden av planeter på de väsentliga punkterna så slående hos Fredrik Reinfeldt att det får mig att undra om han inte bestämt sig för att avgå inom en relativt snar framtid oavsett hur det gick i valet.

Det måste också påpekas att med Merkurius på väg mot sin retrograda vändning tidigt i Skorpionen, för att sedan återvända till sin position valdagen, så är det knappast överraskande att läget är så svåröverskådligt. Folket må ha sagt sitt, men konsekvenserna av det valet lär bjuda på mängder av komplikationer framöver.

Man kan naturligtvis grotta ner sig i en massa andra detaljer om man vill. Mitt syfte med ovanstående har egentligen varit att visa hur man trots allt kan utläsa ganska mycket om ett skeende utifrån ganska få astrologiska faktorer.