|
En typisk kväll på Cabaret Voltaire kunde innehålla fonetiska poem, collage, kubistdanser, teorier, manifest, abstrakta tavlor bestående av geometriska former (djupt chockerande på den tiden), hundskall, boxning och Biriboom, biriboom… Vid mer än ett tillfälle slutade kvällen i upplopp. Zürichs befolking var inte riktigt mogen synen av Hugo Ball när han iklädd en åtsittande cylinder av blått papp bars upp på scen, och därifrån deklamerade i en ton normalt reserverad för prästerligt mässande: ”Zimzim, uralalla zimzim urallala zimzim zanzibar zimzalla zam”.
Dawn Ades har hävdat att ”Dadaistiska verk har sin enda verkliga existens som gester, offentliga provokationer” (1). På så sätt kan rörelsen sägas vara sant uranisk. Samtidigt uppvisade dadaismen en annan uranisk sida; den var före sin tid. Idag syns det dadaistiska bildspråket överallt – det har förlorat sin förmåga att chockera och blivit en del av vår vardag. Vårt informations(över)flöde är på sätt och vis en förlängning av den dadaistiska kakafonin.
(1) Modern Art – Impressionism to Post-Modernism (red David Britt) (Thames & Hudson, 1989). Min översättning.
|
|
 |
L'Avant Garade
”Om man går med på att dadas nihilism uttrycker ett ’arketypiskt’ drag hos avantgardet, kan man säga att varje sann avantgarde-rörelse (äldre eller nyare) har en djup, inbyggd tendens att till slut förneka sig själv. När, symboliskt talat, inget finns kvar att förstöra, tvingar den egna känslan av följdriktighet avantgardet att begå självmord” (2).
Så skriver Matei Calinescu. Bättre kan man knappast beskriva Uranus kulturella funktion. Eftersom Uranus alltid är motrörelsen står den inte ut med att bli etablerad. De sant uraniska figurerna inom kulturen överger alltid en ”rörelse” i samma stund som den börjar att bli allmänt accepterad (som när Johnny Rotten hoppade av från Sex Pistols).
Den uraniska motrörelsens gradvisa förvandling till etablerad verklighet motsvaras mytologiskt av hur Kronos (Saturnus) kastrerar sin far (himmelsguden Ouranos). När den har blivit etablerad har den uraniska energin mist sin fertila funktion. Men Kronos slängde Ouranos genitalier i havet, där ett obehagligt skummande så småningom vidtog innan Afrodite stod upp. Uranus arbetar vidare, men den gör det på annat håll.
På samma sätt ser vi hur Uranus uttryck i varje tecken så småningom upptas som etablerad verklighet, varför den i varje nytt tecken är tvungen att återuppfinna sig själv. Det är detta den måste göra när den på nytt tar steget från Vattumannen till Fiskarna.
(2) Matei Calinescu; Modernitetens Fem Ansikten (Dualis, 2000) Översättning: Dan Shafran och Åke Nylinder. Engelska originalet: Five Faces of Modernity (Duke University Press, 1987). |
|
|
Steget in i Fiskarna
Så vad gjorde dadisterna när Uranus tog steget in i Fiskarna? Uranus passerade 15° i 1923–4, och 1924 publicerade André Breton ett manifest som defenierade den nya kulturriktningen surrealism (och i sig är en utmärkt definition av Uranus i i ): ”Ren psykisk automatism, genom vilken intentionen är att uttrycka, antingen verbalt eller i skrift, tankens sanna funktion. Tanke som dikteras i avsaknad av alla kontroll som utövas av förnuftet, och bortom alla estetiska eller moraliska överväganden”.
Breton hade använt begreppet surrealism sedan 1922. Han trodde under en tid att ”psykisk automatism” kunde framkallas genom hypnotisk sömn, och många av de framtida surrealisterna experimenterade med hypnos. Surrealisterna skapade en alternativ värld, där ingenting var riktigt vad det verkade vara, och där konturlösheten blev till en dygd.
Den surrealistiska besattheten av det undermedvetna speglar inte bara Uranus i Fiskarna, utan också Pluto i Kräftan. Den hade sin motsvarighet i psykoanalysens tilltagande acceptans. Det är knappast någon tillfällighet att Freud publicerade sin Studien über Hysterie 1895, med Uranus i Skorpionen.
Fortsätt läs sida 2
|
|
