|
Genom århundradena har indiska astrologer funnit att den mäktigaste, kraftfullaste och farligaste av alla (de synliga) planeterna är Saturnus. De har också lagt ner en hel del tid och möda på att finna sätt att hålla Saturnus inflytande under kontroll. 1 Det är sagt att alla väsen fruktar Saturnus. Både österländska och västerländska astrologer betraktar Saturnus som den stora olycksbringaren i horoskopet. Han är den grymme skördaren, härskare över förluster och motgångar. Han är känd för att bringa moraliskt fördärv, mörker och stundtals döden för dem vars liv han träder in i. I sin bok The Greatness of Saturn skriver dr. Robert Svoboda: ”Om han är behagad kommer han att ge en ett kungarike, men om han är vred kommer han att ta allt ifrån dig på ett ögonblick. Hans nåd gör en lycklig, medans hans vrede förstör en så totalt att ens namn blir totalt bortglömt i den mänskliga världen”. 2
I den grekiska mytologin dödade Saturnus sin egen far och i de indiska berättelserna sägs han inte ens ha skonat sin egen guru. Emellertid, som vi kommer att se, beskrivs också Saturnus i vissa berättelser som en gudakonung som härskade över en Gyllene Tidsålder där livet var lyckligt och fyllt av överflöd. Så vill den verklige Saturnus vara vänlig att stå upp?
Planeterna, liksom gudarna och gudinnorna på berget Olympus och liksom människor generellt, har en positiv sida, en gudomlig natur, liksom en skuggsida. Saturnus är inget undantag. Varje planet är skapad för att lära oss läxor. I den indiska mytologin anses planeterna vara leverantörer av ens handlingar. Deras uppgift är att föra till oss frukterna av våra goda och onda handlingar. 3,4
Svoboda summerar det hela mycket bra: ”...de nio planeterna...är verklighetens nio huvudmasker...Dessa nio grahas bor i de fysiska planeterna på samma sätt som mänskliga personligheter residerar inom fysiska kroppar. De nio stora grahas är de nio huvudpersonligheterna som uppstår ur de ursprungliga bilderna som befolkar själens värld, bilder som liknar de arketyper som Carl Jung beskrev”. 5 Svoboda talar också om hur en persons öde är summan av hans tidigare handlingar. Det är de nio planeternas uppgift ”att noggrannt se till att vi skördar vad vi sår, ty de är exekutörerna av karmas lag, vilket är handlingens och reaktionens lag”. 6
Karmas lag lägger fast att som vi sår får vi skörda. Newtons tredje rörelselag säger att för varje aktion finns det en lika kraftfull och motsatt reaktion, ett annat sätt att beskriva denna lag om orsak och verkan. Även om alla planeterna är kanaler för att ge och ta emot vår energi och åtföljande karma, är Saturnus roll påtvingarens: han tvingar oss att uppleva våra handlingars resultat, vår karma. Saturnus härskar över tiden. När den karmiska väckarklockan ringer måste Saturnus leverera vår karma vid dörren, antingen vi är redo eller inte.
Inom astrologin representerar Saturnus också gränser, struktur, disciplin, ansvar, ära och integritet, bland andra ting. Hans ringar är symboliska för dessa gränser, vilka formar ett band kring planeten, symboliskt för det järnband 7 vi formar kring oss själva som ett resultat av våra handlingar, vår karma. Saturnus representerar det materiella planet. Inom astrologin har han förmågan att kristallisera ting till konkret form. Det är också intressant att Saturnus med sina ringar ser ut som en atom med elektroner kretsande kring sig. Atomer är materiens byggstenar.
Saturnus är den mest avlägsna från Solen av de synliga planeterna, den sista planet som lätt kan ses med blotta ögat. Han representerar därför medvetandets gränser, av det som kan observeras. Det föreföll antikens människor som att det inte fanns några planeter bortom Saturnus.
När Saturnus kommer på visit genom transit, känner sig ofta människor insnärjda, fastlåsta, inspärrade, som om de inte kan komma förbi det som blockerar dem. Då är det fråga om tid, om att avtjäna sin tid och balansera ut det karmiska paket som Saturnus har levererat vid ens dörr, innan man befrias från hans grepp.
Låt oss ta en titt på Saturnus mytologi för att få en djupare förståelse av honom. I den vediska astrologin överfördes det astrologiska kunskapsdjupet från lärare till elev genom planetlegender och –myter. Genom att berätta legender och levandegöra planeterna, kunde jyotishi integrera deras innebörd lättare. Samma planet-drama sker här nere, och på så vis förbands planeternas makrokosmos med vår världs mikrokosmos.
I Indien finns många myter och legender om Saturnus. Saturnus’ storhet (The Greatness of Saturn) är ett exempel på en sådan myt. Svoboda definierar Saturnus (Shani) som ”den planet som härskar över ödet, som tvingar oss att uppleva vår karma antingen vi vill det eller inte”. 8 Saturnus är bror till Yama, rättfärdighetens och dödens gud. Den store tänkaren och fadern till vedisk astrologi, Parasara, förknippade Saturnus med Brahma. 9
The Greatness of Saturn handlar om den 7½-årsperiod då Saturnus går in i det tecken som ligger före ens Måne fram till dess att den går igenom konstellationen som ligger efter det tecken som Månen ligger i. Utan att vara alltför detaljerad, talade konung Vikramaditya illa om Saturnus. ”Då konungen slutat tala, talade bistre Saturnus till honom med en röst som klingade av verklighetens lugna kyla: ’O Vikramaditya! Du har kränkt mig inför hela församlingen utan att veta om hela min makt. Vet du om att Indra och alla de andra devorna darrar inför mig? Du vet att jag fullständigt krossar den jag vredgas på, men det du ännu icke förstått är att jag inte tillåter ens ett spår av denne usling blir kvar; nej, inte ens hans namn’”. 10
Därefter fick konungen lida i 7½ år under Saturnus herravälde och förlorade allt han hade. Då han bad om barmhärtighet, blev Saturnus svar att om han visade barmhärtighet, skulle konungen inte lära sig sina läxor. Saturnus sade att han [Saturnus] måste upplevas. 11 Annars skulle konungens ”förmätenhet” inte lämna honom. Till slut lärde han sig många läxor och var tacksam för sin erfarenhet. Han blev därigenom en bättre människa, ”en visare och mycket mera besinningsfull man”. 12
Till sin egen guru sade Saturnus: ”O guru! Var och en som är fri från arrogans har inget att frukta från mig, men var och en som härbärgerar arrogans i sitt inre kommer att tvingas lida som du har lidit”. 13 Att höra denna berättelse om hur Saturnus oroade sin egen guru ökade den fruktan människor känner inför Saturnus. Emellertid, som Saturnus förklarade, är alla incidenter som sker frukten av individernas karma, utlöst under deras olika 7½-årsperioder. 14 Därför är det man fruktar i själva verket sig själv.
|
|
 |
|
Det sägs att så länge man inte helt och hållet vunnit herravälde över sitt inre, påverkar Saturnus en ännu och man befiner sig under Saturnus härskardöme. Saturnus letar efter svagheterna i vår personlighet och kommer att exponera dessa svagheter och begränsningar. Detta är då vissa av Saturnus’ positiva aspekter, såsom självdisciplin, kommer till hjälp för att hjälpa oss att kontrollera vårt lägre jag.
I grekisk mytologi kallades Saturnus Cronus. Han härskade över titanerna, eller de äldre gudarna, och var Uranus och Gaieas yngste son. Cronus fader, Uranus, betraktade sin avkomma med avsky och kastade dem ned i jordens djup då de fötts. När Cronus föddes, gjorde han på sin moders anmodan uppror mot sin fader och kastrerade honom med en skära. Vi ser upprorets och självständighetens tema, som normalt associeras med Uranus, men här upprätthålls det av Cronus. Blandningen av berättelserna om Cronus och Uranus hjälper oss att förstå hur Saturnus är förknippad med både Vattumannen, som representerar upprorets, befrielsens och frihetens element, och Stenbocken, som normalt förknippas med saturniska egenskaper.
Ett orakel talade om för Saturnus att en dag skulle han besegras av ett av sina barn. Som svar på detta började Cronus, i ett fadern liknande beteendemönster, att uppsluka sina barn då de fötts. Detta är symboliskt för att Cronus undertrycker eller sväljer sina egna skapelser (där barnen är den slutgiltiga skapelsen).
Man kan bara undertrycka en viss mängd psykiskt material och vid en viss tidpunkt måste det komma till ytan för lösning. Cronus hustru, Rhea, som kunde vara representant för hans feminina aspekt, blev överväldigad av sorg vid förlusten av sina barn. Saturnus är kall och torr och det kan vara enklare att bara skärma av känslomässigt, än att möta problemen. Vid en viss punkt kan människor inte längre stänga av och sorgen och de olösta problemen läcker in i det medvetna jaget.
Så när Saturnus son, Zeus, föddes, hjälpte Rheas föräldrar, Uranus och Gaia, henne att gömma undan Zeus att bli närd och fostrad i hemlighet. I stället för att ge Zeus till Cronos, gav Rhea honom en sten inslagen i kläder att svälja. Då Zeus blev äldre, bad han Metis att tillreda en dryck som fick Cronos att spy upp stenen och alla sina barn.
Zeus symboliserar hopp inom astrologin. Kanske är Zeus födelse symbolisk för hopp inom Cronos och också för den process det innebar att Zeus natur infördes i Cronos medvetande. Den del av honom som representerades av Zeus närdes fram till en dag då Zeus var stark nog, och han tvingade Cronus att lyfta upp resten av sina skapelser till ytan, symboliserat av Saturnus som kastar upp sina barn.
Psykologen Carl Jung skrev: ”det som vi inte för upp i medvetandet omvandlas i våra liv till ödet”. 15 Saturnus är planeten som representerar vår karma. I sin myt är det symboliskt att den del av honom som var omedveten (hans barn eller hans egna skapelser som svaldes eller förträngdes till det omedvetna) uppfyllde profetian och framträder som ödet, vilket förutsagts av oraklet, där ett av barnen stod upp och besegrade honom. Hade han inte förträngt sina barn, dvs hade han fört upp sina handlingar och skapelser till medvetandet, hade det inte funnits något behov av att Zeus besegrade honom.
Enligt Homeros blev sedan Saturnus (eller Cronos) bortdriven från himlen och kastad i universums djup. Andra säger att han sändes till jordens ände för att leva i lycksalighet. 16 Här ser vi Saturnus två sidor. En är att kastas i universums djup, symboliskt för att Saturnus var den yttersta planeten att uppleva ens karma under antiken. Den andra är den välsignelse det innebär att ha Saturnus reflekterande tillbaka till oss vårt beteende och våra attityder, så att vi kan lära oss, bli självdisciplinerade, förbättra oss och sedan leva i ett lyckligt tillstånd, vilket är vad alla söker på det ena sättet eller det andra.
I romersk mytologi var Saturnus förknippad med jordbruk och var av samma rang som Jupiter. Hans namn var synonymt med såningsman (sator) och överflöd. Han var en arbetande gud och var associerad med jordens rikedomar. Efter att han blivit besegrad av Zeus, sades han ha flytt och blivit konung av Italien under den Gyllene Tidsåldern, en era av fullkomlig fred och lycka, som varade lika länge som han var konung. 17 Hans regim förde med sig rikedom och överflöd. 18 På en målning i Pompeji avbildas Saturnus med en skära i sin hand, symbolisk för jordbruk och jordens rikedomar. 19 Den är sannolikt också symbolisk för den skära med vilken han dödade sin far. Så ser vi åter Saturnus två sidor.
Saturnus var ursprungligen en av de s k Numina, såningsmännens och spannmålets skyddsgud. Senare sades han vara samma gud som den grekiske Cronos. Till minne av den Gyllene Tidsåldern då han regerade i Italien, hölls saturnaliefesten varje år under vintern (Stenbockens tid). Man ansåg att den Gyllene Tidsåldern återvände till jorden under de dagar festivalen firades. Under denna tid kunde ingen förklara krig, slavar och herrar åt vid samma bord, avrättningar sköts på framtiden och människor utväxlade gåvor. Den höll vid liv jämlikhetens idé, en tid då alla befann sig på samma nivå. 20 Detta relaterar också till det faktum att då vi skördar vår karma finns det inga favoriter. Karmas lag är samma för alla.
Saturnus är också källan till Saturday (lördag) eller Saturnus dag. Översatt betyder Saturday sabbat. Saturnus, som Stenbockens härskare, är associerad med årets slut. Detta är jul- och nyårsfirandets tid, som också går tillbaka till den tid då antikens romare firade saturnalierna, Saturnus och midvintersolståndets festival. Att avge nyårslöften passar in på Saturnus tema, då människor lovar att bättra sig, bli mera självdisciplinerade, sätta gränser, etc.
Det sägs i den esoteriska undervisningen att Saturnus är lärjungaskapets planet. ”En lärjunge är en person som lär sig genom att att hela tiden se Verkligheten, någon som minut efter minut studerar allt det Saturnus har att lära, bittert eller ljuvt. Sanna lärjungar försöker kontrollera sina impulser, så att de kan ta in Saturnus inflytande”. 22
Saturnus är som guruns allvarliga blick. När man ser i hans blick ser man speglingen av sin egen dårskap. Man kan känna rädsla under denna upplevelse, men om man låter de transmuterande eldarna från Saturnus blick se rakt igenom en, kommer man ut på den andra sidan befriad från den substans och de vanemönster som behövde genomskådas.
Saturnus torkar ut oss och bränner vår törst till dess att vi inte känner någonting – dvs inte någonting som inte är verkligt. När det är tid att skörda karma, kan den snabbhet som den infinner sig på, ibland chockartat, precis vad som skedde med konung Vikramaditya, kännas alldeles förkrossande. Detta är varför Saturnus ses med rädsla och skräck. Han levererar dock inte något annat än det som beställts. Han är helt enkelt budbäraren och förvarnaren för vårt öde. När han kommer till vår dörr är stunden inne, och vi kan inte längre uppskjuta återbetalningen av våra karmiska misstag. Men så snart denna karma har balanserats ut och tidsmässigt avtjänats, infinner sig en underbart befriande känsla i själen.
Nyckeln är att lära sig den läxa som Saturnus lär och inte upprepa beteendemönstret. Det är viktigt att man blir vis och bli medveten om att det som levereras till ens dörr inte kan skyllas på någon annan, att man måste konfrontera denna undermedvetna del av sig själv, som Saturnus gjorde. Annars kommer man att väva en karmisk väv som man slutligen kommer att uppleva som ödet eller den karma som återvänder till en, precis som Carl Jung sade – dvs det som vi inte för upp i medvetandet omvandlas i våra liv till ödet.
När man är i Saturnus grepp, dvs i sin karmas grepp, kan man känna sig hopplös, deprimerad, instängd. Och man kommer att vara instängd så länge som det är nödvändigt. Dock finns det ett hopp mitt i allt detta. Var ödmjuk, se på omständigheterna för vad de är och var medveten om att de har uppstått av en orsak. Vi upplever någonting som vi gjort någon annan och nu är tiden inne för att lära läxan av hur det känns att ta emot samma sak.
Se inom dig själv för orsakerna, skyll inte på andra, öppna ditt hjärta för Saturnus som din lärare, och det kan vara en av de mest berikande upplevelserna under din livstid. Ju tidigare man lär sig att ingen gör någonting mot oss, att vi snarare gör det mot oss själva, ju tidigare befrias vi från Saturnus grepp. Snart börjar vi då välkomna Saturnus in i våra liv, eftersom vi vet att efter att hans cykel är komplett, har vi betalat en viss skuld som lämnar oss friare och lyckligare, och förhoppningsvis visare, till att leva våra liv otyngda av karma som hänger över våra huvuden.
|
|
|
|
Saturnus kan vara vår bäste vän i det att han visar oss de konkreta resultaten av våra handlingar så att vi kan korrigera oss, avtjäna vår karma och handla rätt nästa gång. Saturnus stränga blick är bara sträng för dem som har något att frukta, något att förlora. Denna förlust är förlusten av deras egna skapelser, skapelser som för det första inte är verkliga och endast existerar i tidens och rummets stoft.
Så vi frågar oss återigen, hur kan det vara så att Saturnus, den största skräckinjagaren bland planeterna, kan vara vår bäste vän? Som vi har sett, beror detta helt enkelt på att Saturnus ger tillbaka till oss endast det vi sänt ut. Och så snart vi är i stånd till att uppleva vår egen skapelse, vår karma som återvänder till oss, kan vi lära oss, växa och bli fria från de bördor som vi lagt på andra och därför, på oss själva. Och vad kunde vara mera vänligt och kärleksfullt än att någon talar om för oss vad vi gör fel. Och eftersom vi vanligen gör motstånd mot att höra på vilket sätt vi gjort fel, har Saturnus den otacksamma uppgiften att leverera vår karma till oss på ett sådant sätt att vi upplever det vi gjort någon annan på exakt samma sätt som de kände och upplevde det från oss själva.
Finns det något bättre sätt att lära sig sina [karmiska] läxor? Olyckligtvis kommer vi inte alltid ihåg vad vi gjort någon annan eller även om vi gör det, har vi vanligen ingen uppfattning om hur det kändes för den andra personen. Därför skyller vi vår olycklighet på Saturnus och andra. Icke desto mindre måste hög som låg skörda vad de har sått, antingen de lär sig sina läxor eller inte. Och tack vare Saturnus finns det rättvisa i universum.
Vad mycket vi har att tacka Saturnus för! Tack vare honom behöver vi inte vara rädda för att folk klarar sig undan vad som helst. Vi behöver inte skylla på andra eller hämnas. Lyckligtvis för oss, åstadkommer han rättvisa för oss när han återbördar till människor det de har sänt ut.
Vi har fått lära oss att en av de mästare som härskar över Saturnus är Maitreya, den Buddha var väsen är barmhärtig kärlek. De som vördar Maitreya finner att bakom hans allvarliga men fridfulla blick finns den mest ömsinte och gode fader man någonsin kunde önska sig. Så jag säger att vi borde ge Saturnus vår uppskattning. Han går omkring allvarlig och mager av alla de budskap och bördor han måste utdela.
Emellertid levererar Saturnus både positiv och negativ karma. När han är lycklig ”orsakar han att välgång genomströmmar ditt liv”. 23 Kanske skulle vi ta en börda ifrån honom genom att lära oss våra läxor och skapa positiv karma som han kan dela ut till oss. Detta är ett sätt att bli vän med Saturnus och göra honom glad. Sedan kan vi färdas till världens ände och leva med honom i lycksalighet någonstans där han är konung i en Gyllene Tidsålder.
_____________________________
(1) Svoboda, Robert E., The Greatness of Saturn: A Therapeutic Myth (Tulsa, OK: Sadhana Publications, 1997), p. 17.
(2) Svoboda, Robert E., The Greatness of Saturn, p. 87.
(3) Danielou, Alain, The Myths and Gods of India (Rochester, VT: Inner Traditions International, 1991), p. 166 Quoted from Bhrat Parasara Hora 1.26.31. [278].
(4) Danielou, p. 166 (Quoted from Karapatri, “Sri Visnu tattva,” Siddhanta, V, 1944-46).
(5) Svoboda, Robert E., The Greatness of Saturn, p. 162.
(6) Svoboda, Robert E., The Greatness of Saturn, p. 163.
(7) Iron is the metal associated with Saturn.
(8) Svoboda, Robert E., The Greatness of Saturn, p. 285.
(9) Svoboda, Robert E., The Greatness of Saturn, p. 217.
(10) Svoboda, Robert E., The Greatness of Saturn, p. 106.
(11) Svoboda, Robert E., The Greatness of Saturn, p. 107.
(12) Svoboda, Robert E., The Greatness of Saturn, p. 145.
(13) Svoboda, Robert E., The Greatness of Saturn, p. 135.
(14) Svoboda, Robert E., The Greatness of Saturn, p. 139.
(15) Svoboda, Robert E., The Greatness of Saturn, p. 167.
(16) Aldington, Richard and Ames, Delano, Translators, New Larousse Encyclopedia of Mythology (Hong Kong: The Hamlyn Publishing Group Limited, 1959), p. 90-92.
(17) Hamilton, Edith, Mythology: Timeless Tales of Gods and Heroes (Boston, MA: Little, Brown & Company, 1940, 1942), p. 25.
(18) Aldington, Richard and Ames, Delano, Translators, New Larousse Encyclopedia of Mythology, p. 205. Aldington and Ames, p. 207.
(19) Aldington and Ames, p. 207.
(20) Hamilton, p. 45.
(21) Vaughn, Valerie, Astro-Mythology: The Celestial Union of Astrology and Myth (Amherst, MA: One Reed Publications, 1999), pp. 19-20.
(22) Svoboda, Robert E., The Greatness of Saturn, p. 167.
(23) Svoboda, Robert E., The Greatness of Saturn, p. 166.
Litteratur
Aldington, Richard and Ames, Delano, Translators, New Larousse Encyclopedia of Mythology (Hong Kong: The Hamlyn Publishing Group Limited, 1959).
Danielou, Alain, The Myths and Gods of India (Rochester, VT: Inner Traditions International, 1991).
Defouw, Hart and Svoboda, Robert, Light on Life: An Introduction to the Astrology of India (New Delhi, India: Penguin Books).
Hamilton, Edith, Mythology: Timeless Tales of Gods and Heroes (Boston, MA: Little, Brown & Company, 1940, 1942).
Svoboda, Robert E., The Greatness of Saturn: A Therapeutic Myth (Tulsa, OK: Sadhana Publications, 1997).
Vaughn, Valerie, Astro-Mythology: The Celestial Union of Astrology and Myth (Amherst, MA: One Reed Publications, 1999.
Copyright © 2003 Mystic Visions, Inc. Artikeln hämtad ur en uppsats skriven för Kepler College.
|
|
|
|
