Astrologiföreningen Vintergatan

 
 

INTERVJU - Mark Beal samtalar med Martin Gansten

Fortsättning från sida 2...

 
 

Martin är skeptisk till om sådana bevis för astrologins giltighet skulle få någon större genomslagskraft inom den vetenskapliga världen: ”Människor ser vad de tror snarare än att de tror vad de ser. Man har någon sorts förutfattad uppfattning om tillvarons natur som fungerar som något slags filter för vad man tar in. Det skall till ganska våldsamma attacker innan det filtret bryter ihop."

Det finns ännu en anledning: ”Astrologi är en till synes akausal företeelse. Det finns ett samband, men det är inget kausalsamband. Det är det som är den stora stötestenen, det är det som inte går hem i den moderna världsbilden. I den här världsbilden kan två händelser bara vara förbundna med varandra på ett enda sätt, nämligen genom kausalitet. Finns det inget orsaksförhållande så finns det heller inget förhållande. Det bygger på en mekanistisk världsbild.”

Däremot skulle han gärna se att astrologin blev mer erkänd, ”om inte annat, så för att få bort allt det trams som idag ostraffat kan kalla sig för astrologi. Förr i tiden så fanns det en sorts naturlig självsanering som garanterade astrologin en viss intellektuell kvalitet, nämligen genom att folk som var astrologer också var tvungna att vara matematiker och astronomer. Dvs om man inte kunde disciplinera sig och tillbringa flera år med intensiva studier och hade en viss intellektuell skärpa, så kunde man inte bli astrolog."

"Idag krävs det bara att man har ett par tre hundra dollar och kan köpa ett datorprogram. Nu låter detta väldigt elitistiskt, men jag är lite elitist; jag tycker inte att dumma människor som inte kan tänka över vad det är de sysslar med borde få kalla sig astrologer.” Sedan ler han lite snett: ”Å andra sidan är inte jag heller så insatt i sfärisk trigonometri. Jag har inte behövt det.”

Det fanns också en mer pragmatisk anledning till att ’branschen’ förr hade ett visst mått av självsanering: ”En astrolog som gav falsifierbara utsagor och som gång efter gång hade fel, han fick naturligtvis inget större klientel.”

Framtiden kan vara en besvikelse

Martin tar inte emot några klienter, utan sysslar mer med astrologisk forskning. ”Dels vill folk ofta inte ha det som jag är intresserad av att erbjuda. Och även om de tror att de vill det så vill de det kanske inte ändå. Folk tror att de vill veta vad som skall hända i framtiden, men om horoskopet inte visar på det man vill att framtiden skall bjuda så kan det ju vara en besvikelse.”

Sedan finns ju de olika tekniska frågorna, där Martin mycket bestämt hävdar den sideriska zodiakens överhöghet, något han demonstrerade under sitt föredrag genom att peka ut några mycket konkreta fakta i Robert Zollers liv som tydligt märks i den kända astrologens sideriska horoskop, men inte i hans tropiska. Martin avvisar också, inte bara allehanda asteroider och hypotetiska planeter, utan också de yttre planeterna, med motiveringen att det bara är sådant som syns på himmeln som kan komma i fråga. Han hävdar också att det hussystem som allmänt kallas Alcabitius är det som bör användas.

I detta skiljer han sig från många astrologer som försöker släta över deras inbördes meningsskiljaktigheter. Under vårt samtal för jag på tal det som ofta framförs i olika sammanhang, att olika tekniker kanske fungerar i olika sammanhang. Martin påpekar här att det finns tropiska astrologer som gör förutsägelser och att sideriska uttalar sig om människors karaktär och att någon sådan uppdelning dessutom är otraditionell. Mars kan inte befinna sig i sitt härskartecken i Skorpionen (tropisk) samtidigt som den befinner sig i detriment i Vågen (siderisk). Vid en tolkning måste denna placering tolkas väsentligt olika beroende på vilken zodiak man använder, och båda kan inte vara riktiga.

”I och med att astrologer är i en minoritet idag så finns det ju den här idén om att vi får inte bråka med varandra; åtminstone utåt sett så måste vi hålla ihop och hävda att alla hussystem är lika bra och att alla har rätt på sitt sätt. Men jag tror att det är väldigt skadligt för astrologin.”

Och det är klart att det blir väldigt lätt för skeptiker att avfärda astrologin om inte ens de som utövar den bryr sig om att komma överens om ens de mest elementära regler. I Martins avhandling framgår det hur den indiska astrologin är väldigt homogen i sitt regelverk, till skillnad från den västerländska, som ofta spretar åt alla håll i en postmodernt relativistisk formlöshet.

Jag får en känsla av att det är den rena enkelheten som är tjusningen med den indiska astrologin, men åtminstone i Sverige blir man lätt väldigt ensam när man ställer så pass stringenta krav på sin astrologi som Martin gör.

Men så skrattar han till och säger: ”Det är mitt öde att vara intresserad av de uddaste formerna av alla de udda intressen jag har.” Det ligger en viss självironi i tonfallet, samtidigt som det ändå mycket väl kan vara hans öde i ordets sanna bemärkelse.

 
 

©2004 – Astrologiföreningen Vintergatan |