Astrologiföreningen Vintergatan

 
 

INTERVJU - Mark Beal samtalar med Martin Gansten

Fortsättning från sida 1...

 
 

Ödet

Detta leder med viss oundviklighet in på frågor om ödet och den fria viljan, en diskussion som också kom upp under Martins föredrag, då han bland annat sade: ”Om man är rädd för att veta saker skall man inte syssla med astrologi.”

Samtidigt för Martin i sin avhandling en diskussion om olika sorters divination. Den form av astrologi som avhandlingen huvudsakligen handlar om karakteriserar han som: ”Inte astrologi i sträng bemärkelse, utan en form där en människas hela levnadsöde, inklusive hennes namn, föräldrarnas namn, makens/makans namn, och alla viktiga händelser i livet med tidpunkter, enligt divinatörerna finnas nedtecknad sedan hundratals eller tusentals år tillbaka i ett gammalt manuskript och det gäller bara att leta fram det manuskriptet. Det är en totalt objektifierad form av divination.”

Detta skulle man kunna tolka som en total determinism, men så är inte fallet. ”I Indien har man den lösningen att det inte är allting som är förutbestämt, utan allting som skall hända beror på karma i grund och botten och därför kan man också i viss mån ändra på saker och ting genom det man gör, framförallt rituellt då, genom religiösa ritualer."

”Det är en av astrologens främsta uppgifter i en hinduiskt kontext; att tala om för folk att eftersom de här planeterna står på det här sättet så kan detta hända, men för att undvika det eller lindra det så kan du göra den här ritualen.”

Samtidigt skall man inte förväxla den hinduiska karmasynen med den som vuxit fram i väst. Martin berättar: ”Jag är hindukonvertit, så jag har en ganska ortodox syn på karma. Den stora skillnaden, som jag ser det, mellan traditionell och så att säga, modern esoterisk karmasyn är den förändring som teosoferna införde, den moderna synen att livet är en sorts skola. I den versionen går karma ut på att vi skall lära oss vissa läxor i varje liv och när vi har lärt oss den läxan så går vi vidare till nästa liv. Och det är en sorts trappa eller utvecklingsstege som slutar med att vi genom att ha gjort alla våra läxor graduerar och får vårt frälsningsdiplom."

"Den där tanken finns inte alls i den indiska religionen, utan hela poängen med karma är att det är ett hjul. Det är inte en trappa, det är ett hjul. Det går bara runt, runt, runt, runt, runt. Det har gått runt alltid och kommer att fortsätta att gå runt, om man inte hoppar av hjulet, vilket inte är det lättaste."

”Karma leder alltså ingenstans. Eller, på kort sikt gör det det; goda handlingar leder till lycka och onda handlingar leder till lidande, det är grundtanken. Men det finns ingen masterplan bakom detta, att karma finns för att vi skall utvecklas, utan detta är något som teosofin införde och det är en tanke som är väldigt typisk för europeisk och kanske speciellt engelsk tankegång under 1800-talet, precis den miljö där teosofin uppstod."

”Utvecklingsparadigmet är det absolut förhärskande i den miljön. Det hänger naturligtvis ihop med många andra faktorer, framför allt med industrialiseringen. Därför att i teknikens värld utvecklas saker och ting, det blir bättre och bättre hela tiden, maskinerna blir bättre och bättre. Så i ett samhälle som är helt dominerat av den sortens teknik, så uppstår idén om att allting kanske blir bättre och bättre hela tiden, vilket är tvärtemot den traditionella uppfattningen, som är att allting blir sämre och sämre."

"Inom indiska religioner blir allting sämre och sämre tills det når en punkt då det blir total katastrof. Sedan händer någonting och det börjar om på nytt. Det är det här hjulet, eller den cirkulära tidsuppfattningen."

”Den indiska uppfattningen är att vi finns för att vi finns och syfte don’t enter into it, just därför att man är av den uppfattningen att det inte finns någon början, det finns ingen urskapelse, utan skapelsen har alltid funnits och kommer alltid att finnas. Därför kan det inte finnas något bakomliggande syfte i den bemärkelsen.”

Falsifierbar astrologi

Något som Martin är noga med att poängtera under sitt föredrag är hur viktigt han ser det att astrologens utsagor är falsifierbara eller verifierbara – dvs att det går att antingen bevisa eller motbevisa. Detta är ett av hans främsta argument mot modern astrologi.

”Moderna astrologiska tolkningar är till sin natur sådana att de som regel är overifierbara, ofalisiferbara, därför att de är så vaga och rör så mycket det inre, subjektiva livet. Så att, om man säger till någon att ’innerst inne så är du en känslig själ’; även en flåbuse tänker ju då på tillfällen i sitt liv då han har känt sig emotionell. Om man däremot säger: ’din mor dog när du var åtta år’, så är det antingen sant eller falskt.”

Martin hänvisar till de test man har gjort där man delat ut samma horoskoptolkning till ett stort antal individer och där de allra flesta tyckt att tolkningen stämt väldigt väl in på dem. ”Det skulle man ju inte kunna säga om horoskoptolkningen bestod av en serie händelser. Så det är ju ett problem att man kanske, när man gör sådana test, undersöker fel sorts astrologi."

”Jag tror ju att traditionell astrologi, för att använda det uttrycket, är till sin natur sådan att den skulle vara möjlig att pröva vetenskapligt. Man skulle kunna statistiskt undersöka om det verkligen är så att folk som har Mars och Saturnus i 8:e huset oftare dör en våldsam död än vad genomsnittet gör. Det är alltså en klart falsifierbar eller verifierbar utsaga. Men såvitt jag vet är det ingen som har bemödat sig om att genomföra det.”

Fortsätt läs på sida 3...

 
 

©2004 – Astrologiföreningen Vintergatan |