Redan i inledningen av sitt föredrag i höstas fastställde han sin ståndpunkt: ”Jag är ingen stor vän av modern astropsykologi. Eller, det är väl okej, men jag tycker inte att man borde kalla det astrologi. Det finns någonting som har kallats astrologi i 2000 år ungefär och som är något ganska annorlunda mot det som i regel kallas astrologi idag, så jag tycker bara man skall kalla dem olika saker för att skilja dem åt.”
Martin menar att det fanns stora likheter mellan den indiska och den västerländska astrologin fram till 1700-talet: ”Den traditionella astrologin såg trots en del tekniska skillnader, t ex zodiaken, ungefär likadan ut överallt. Framför allt hade man samma idé om vad astrologi var för någonting, vad den skulle användas till. Nämligen för att förutsäga framtiden.”
Martins föredrag väckte en hel del diskussion i församlingen, men man kan inte argumentera mot faktiska resultat och den prognosmetod han presenterade under kvällen har jag funnit ge väldigt goda resultat på de händelser i mitt eget liv som jag har kontrollerat.
Eftersom den bygger på den sideriska zodiaken snarare än den tropiska – samt andra tekniska skillnader mellan den västerländska och den indiska astrologin, ställer det onekligen en del intressanta frågor på sin spets. |
|
 |
Astrologins omdaning
När jag träffar Martin några dagar senare berättar han mer om den historiska bakgrunden till att astrologin i väst gick från att vara fokuserad på att förutsäga konkreta händelser i den yttre världen till att befatta sig med en subjektiv, inre värld, med fokus på den psykologiska aspekten.
”Det var Alan Leo och hans efterföljare som omformade astrologin till en huvudsakligen psykologisk disciplin. Det skedde därför att – jag tror det var Leo själv som blev fälld i en domstol i England för att han hade gjort astrologiska förutsägelser. Det fanns en lag mot sådana. Det var en rent konkret historisk händelse som gjorde att astrologin började få den här mer mjuka inriktningen, nämligen att man ville undvika att hamna i fängelse."
”Så istället för att säga att du kommer att bryta benet så började man att internalisera alla händelser och allting som horoskopet ansågs uttrycka. Du kommer att känna så här och detta kommer att vara din upplevelse och så viadre. Vissa verkar tro att det är någonting som har kommit nu med vår mer upplysta tid, att vi har förstått att det mer handlar om det inre livet. Men det är inte på grund av vår upplysta utan snarare på grund av vår oupplysta tid. Det vill säga att dessa lagar mot spådomskonst fanns kvar. När detta fallet kom upp var det kanske 200 år sedan den hade tagits upp sist, antagligen i något fall mot häxeri.”
|
|
|
Något som antyds
Det skulle vara lätt att anta att Martins inställning till mycket av den moderna astrologin bottnar i hans intresse för den indiska, men så visar sig inte vara fallet.
Sin första astrologibok fick han när han var tio år. Han berättar hur han läste de sedvanliga västerländska astrologiböckerna och säger sedan: ”Det var hela tiden saker och ting som antyddes, men som aldrig drogs till sin spets, man tog aldrig konsekvenserna av det, utan stannade hela tiden vid en sorts psykologiska tolkningar, ofta klädda i ett slags psykologisk jargong också, som inte sade mig så mycket, eller intresserade mig så mycket.”
”När jag då kom i kontakt med indisk astrologi, så insåg jag att det fanns något annat, en astrologi där den här andra sidan, som bara antytts i det jag läst innan, var helt utvecklad, och ju mer jag bildade mig, ju mer insåg jag att det här var den ursprungliga formen av astrologi, även i västerlandet. Alltså mer av divination.”
Martin tilltalades av att den indiska astrologin är, som han säger: ”Helt konkret och händelseorienterad; fatalistisk”.
Fortsätt läs på sida 2...
|
|
