| Under mina mer än tolv år som astrologiutövande har jag upplevt att just hussystemen och tolkningen av husen utgör en stor källa till förvirring för många; ett exempel på att mångfald ibland är en källa till oreda snarare än öppenhet och kreativitet. Men vad säger då våra 18 namnkunniga kollegor om saken?
Tradition mot psykologi
Den största skiljelinjen, går mellan dem som utövar mer traditionella former av astrologi, horara och prediktiva varianter, och dem som är moderna och psykologiskt orienterade.
Traditionalisterna hänvisar till auktoriteter som Ptolemaeus och Lilly och till de resultat de själva uppnår i sin praktik. Eller som Sue Ward skriver: ”Om ’olika saker fungerar för olika personer’, som det ibland påstås, så talar vi inte om den västerländska prediktiva traditionen, och frågan faller utanför ramarna för min kunskap och expertis.”
Traditionalisterna förespråkar, med vissa smärre justeringar, den traditionella femgradersregeln: En planet som faller fem grader före en husspets är att betrakta som i konjunktion med den husspetsen och följaktligen hör den till det huset.
De mer moderna och psykologiskt orienterade astrologerna är långt ifrån lika samstämmiga, med olika orber, inga orber, och en mängd andra olikheter som jag snart skall komma till.
|
|
 |
|
Min egen reflektion kring denna fråga blir att den traditionella astrologin fokuserar på konkreta händelser, medan den moderna psykologiska är mer orienterad mot det inre. Med den traditionella astrologin blir det betydligt enklare att avgöra saken eftersom den konkreta verkligheten bär syn för sägen. Med fokus på subjektiva inre skeenden blir det betydligt svårare att avgöra huruvida en planet tillhör det ena eller andra huset, och allting kommer oftast att handla om hur man känner; ”Jag känner att Venus är i mitt 5:e hus”. Problemet för min del med det här är att man ofta känner med ett stort mått av önsketänkande.
Vinklarna är också husspetsar
En fråga som många flörtar med men inte riktigt vill ge sig i kast med är vad som eventuellt utgör skillnaden mellan vinklarna och de andra husspetsarna. När det gäller Asc, IC, Dsc och MC använder man normalt inte bara konjunktioner till dessa, utan även andra aspekter. Men varför skulle dessa skilja sig från andra husspetsar?
Vissa menar att det beror på att vinklarna är odiskutabla, vilket hussystem man än använder, medan andra påpekar att MC är en fristående punkt i Lika Hus-systemet, och att den vediska astrologin traditionellt håller sig med ett ”whole sign” system där vinklarna inte alls utgör husspetsar.
|
|
|
|
Maurice McCann menar att fem-gradersregeln är svår att ta på allvar eftersom horisonten traditionellt är mycket viktig, såsom bestämmare för om horoskopet är ett natt- eller daghoroskop. Solen i 12:e huset innebär tekniskt sett att det rör sig om ett daghoroskop. Att i det läget vilja hänföra den till 1:a huset bara den är tillräckligt nära Asc skulle, menar han, göra det som egentligen är ett daghoroskop till ett natthoroskop, vilket faller på sin egen orimlighet.
Meningsskapande ur förvirring
De flesta av de moderna astrologerna försöker göra det bästa ur förvirringen och skapa någon form av mening i den. D.v.s. , bara det faktum att det finns en husspets och en planet och att vi diskuterar frågan är i sig meningsfullt och en ledtråd till den djupare meningen i fenomenet.
Men även här går meningarna isär. De flesta väljer att betrakta rörelsen så att den följer dygnsrytmen, dvs medurs, så att en planet rör sig från 5:e huset till det 4:e. Joyce Hoen menar exempelvis att en planet som befinner sig i 12:e huset redan har inkorporerat det första husets energier och precis påbörjat sin resa genom det 12:e. Adrian Duncan är inne på en liknande tankegång. Planeten rör sig från det 5:e till det 4:e, och kan således tolkas som att ett barn har fötts och föräldrarna nu letar efter en större bostad.
Fortsätt läs sida 2...
|
|
