Astrologiföreningen Vintergatan

 
 

GIGANTERNAS KAMP

fortsättning från sida 1 ...

 

 
 

Astrologins befrielse

Man kan ju undra över varför Gadbury publicerade ett horoskop på Karl X Gustav, som så vitt skilde sig från Lillys. Gadbury förklarade själv sitt handlande med dessa ord:

”Jag skriver inte i hopp om belöning; inte heller på grund av att jag är missbelåten med eller hyser motvilja mot den ädla prins som det gäller här; utan bara för att befria astrologin från vissa personers okunnighet och ovärdighet, och andras smädelse och klander; och (om det är möjligt på ett så litet utrymme) för att göra alla belåtna.”

Gadbury var alltså inte ute efter den svenske kungen utan efter att ge sin astrologiske konkurrent Lilly ett tjuvnyp. Och han nöjde sig inte bara med att attackera Lilly genom Karl X Gustav. Han gick även till anfall anonymt i en avhandling, kallad Pseudo-Astrologicus, också den publicerad i slutet av 1659. Denna skrift var mer bitsk än den om Karl X Gustav, och Gadbury jämförde i Pseudo-Astrologicus Lillys förutsägelser för 1659 med det som verkligen hänt under året. Han visade hur fel Lilly hade spått – i sina förutsägelser i allmänhet och när det gällde den svenske kungen i synnerhet. Gadbury kom också med ett post scriptum där han varnade Lilly från att ge ut ännu ett ”hopkok av smicker, lögnaktigheter och nonsens i form av en kalender.”

Svagt försvar

Han uppmanar dessutom Lilly att försvara sig mot attackerna, vilket Lilly också gjorde – men svagt och utan övertygande argument i sin almanacka för 1660, där han menar att ingen, man eller ängel, kan förutsäga: ”(…) de många vändningar, krokvägar, och förändringar som hände i den engelska staten 1659. (…) Vi var inte tvungna att redogöra för allting som skulle kunna göra honom (den svenske kungen) negativt inställd; (Svensken) eller uppmuntra hans många fiender.”

Förutom ovanstående argument beklagade sig Lilly över de ’anonyma’ attacker som riktats mot honom av Gadbury, vilket fick till följd att Gadbury ännu en gång gjorde narr av Lilly i sin nästa artikel Novice-Astrologer, publicerad i februari 1660, där Gadbury också gick i svaromål när det gällde anonymiteten och därför skrev på ’Novis-Astrologens’ titelsida: ”Av G.J. eller J.G. vilketdera parasiten Lilly nu föredrar.”

Sedan fortsatte han i sin pamflett med att skriva: ”Det viktigaste skälet för att inte publicera hela mitt namn i mina skrifter mot honom (Lilly) är möjligheten att jag blir kritiserad av de uppriktiga och skolade konstnärerna, för att jag uppträder PER NOMINEM tillsammans med så lågt stående personer och bedragare som Lilly, högst opassande för en MAN, ännu mer så för en konstnär.”

Gadburys tredje och sista angrepp på Lilly kom i The Nuncius-Astrologicus och den publicerades också i februari 1660. I denna tackling jämförde Gadbury de båda nordiska kungarnas horoskop med varandra och kom till slutsatsen att svenske Karl X Gustav aldrig skulle lyckas störta Fredrik II från Danmarks tron. Gadbury spådde – i motsats till Lilly – att den danske kungen skulle ha lyckan med sig medan den svenske monarken skulle hamna i svårigheter. Gadbury klargjorde också i ett Post-Script to the Reader, att hans enda motiv för att skriva om de två nordiska kungarna var hans kärlek till sanningen och hans önskan att försvara astrologin mot bedragare. Med Gadburys egna ord: ”Jag gör inte gällande att jag tar parti för någondera person, något intresse eller någon politisk gruppering när det gäller mina skrifter; därför att jag har bara återgivit (likt en tillförlitlig tolk) stjärnornas sanna/sanningsenliga språk.”

En strid med många åskådare

Striden mellan dessa båda i sin samtid berömda astrologer följdes givetvis med stort intresse av den engelska menigheten. +Den ger dessutom en god bild av dåtida astrologers sätt att göra sig gällande i samhället. Deras förutsägelser och råd togs på största allvar, inte bara bland de inflytelserika härskarna utan också – med hjälp av ’årsalmanackorna’ – hos den stora allmänheten. Astrologerna fungerade alltså fortfarande under en stor del av 1600-talet som ’prognosmakare’ och som politiska kommentatorer genom att publicera almanackor med förutsägelser för vad det kommande året skulle föra med sig. Dessa almanackor blev emellertid inkörsporten till strider och konkurrens astrologerna emellan. Det gällde att visa vem som var den skickligaste ’siaren’ och därmed den som hade den största möjligheten till inflytande.’

 

Källa: Dahl, Folke; ”King Charles Gustavus of Sweden and the English Astrologers William Lilly and John Gadbury”, artikel i Lychnos; 1937.

”Giganternas Kamp” är ett utdrag ur Monicas D-uppsats i Idé- och Lärdomshistoria, Astrologi; Historia, Spådom och Propaganda; Karl Ernst Krafft – Astrologins Don Quijote, som finns till utlåning i Vintergatans bibliotek.

 
 

©2004 – Astrologiföreningen Vintergatan |