Astrologiföreningen Vintergatan

 
 

GIGANTERNAS KAMP

av Monica Werneman Hertzberg

I 1600-talets engelska astrologiska kretsar är det framför allt två astrologer som gör sig gällande på det politiska planet, William Lilly (1602-81) och John Gadbury (1627-1704). Dessa båda var bittra rivaler som ”spåmän” om vad som skulle ske i samhället under nästkommande år.

Märkligt nog var Lilly och Gadbury intresserade inte bara av den engelske monarken utan också av den svenske kungen Karl X Gustav (1622-60, reg. 1654-60), vilket torde vara särskilt intressant för svenska historiker. I Lillys efemerider av år 1656, publicerade i slutet av 1655 nämns den svenske kungen för första gången i engelska almanacksprognoser, om än i vaga ordalag.

[På bilden ses från vänster till höger: John Gadbury, Karl X Gustav och William Lilly]

 
 

Det verkar som om astrologen är ute på okänd mark. Men när Karl Gustav år 1656 vinner en massa segrar i Polen, tycks detta öka Lillys tilltro till honom, och i almanackan för 1657 fick den svenske monarken ett eget kapitel med rubriken: ”Profetiska och astrologiska bedömningar angående de aktuella strider som kungen av Sverige och Polen står inför…”.

Och i förutsägelserna för 1658 skrev Lilly bland annat: ”Man kommer att sätta igång flera förhandlingar för att försöka försona den svenske kungen med Danmark, och danskarna kommer alltför sent att ångra sitt förrädiska handlande att starta ett krig mot en så kraftfull allierad till de engelska riksföreståndarna, och mot en så ärorik man som den svenske kungen Karl, och där dessa båda allierade är så lyckosamma i sina företag, att det inte finns någon motsvarighet bland alla världens kungar, prinsar, folk eller nationer…”.

Propaganda

Lillys prognoser översattes till tyska, troligen i propagandasyftet att uppmuntra de tyska legosoldater som fanns i den svenska armén att tro på den svenska krigslyckan. Propagandavärdet bevisades också av att, när svenskarna själva fick kännedom om Lillys almanackor via de tyska översättningarna, var de inte sena att översätta dem till svenska. Och astrologen belönades för sina ’utmärkta’ förutsägelser med en guldkedja av den svenske kungen. Bland manuskript, bevarade i Oxfords Bodleian Library, finns ett personligt tackbrev från Lilly, adresserat till Karl X Gustav. Han tackar först kungen ”allra ödmjukast”. Sedan fortsätter han med att berätta att han första gången hörde talas om den svenske kungen genom Lord Whitelocke när denne återvänt till England efter sitt uppdrag som svensk ambassadör. Lilly ställde Karl Gustavs horoskop och med ledning av detta ansåg han att Kungen skulle bli segerrik på slagfältet. Lilly fortsatte med att i brevet lova att hedra ’guldkedjan’ enligt nedanstående citat:

”(…) Jag ämnar se till att dess framtida bevarande kommer att ske på en framträdande offentlig plats och med en sådan inskription att de skall ge ära åt Ers Höghets gåva och för all framtid visa min ödmjuka tacksamhet.

(Jag önskar) Att Gud, vars stora namn finns på baksidan av Er medalj, bestämmer över ert svärds framgång och ger det total och varaktig seger; så att Ni kan placera Era segertroféer överallt där Era fiender nu regerar. Detta är och skall allt framgent vara den seriösa och uppriktiga rösten från Ers Majestäts mest ödmjuka och tacksamma tjänare, W:Lilly.”

Fiasko

Lilly fortsatte med att spå mer triumfer, segrar och till och med intagandet av Köpenhamn i 1659 års almanacka, en förutsägelse som blev ett totalt misslyckande. Därför var han mer försiktig med förutsägelserna för 1660, som ändå blev ett fiasko, eftersom Karl Gustav avled plötsligt i februari samma år.

Lillys miss när det gällde den svenske kungen gav upphov till stark kritik från andra engelska astrologer, främst monarkisten John Gadbury, som själv hade ställt ett horoskop för Karl X Gustav. Detta senare horoskop tycks ha varit mer korrekt än Lillys. Gadbury gav ut en pamflett där hans version av den svenske kungens horoskop publicerades. Horoskopet överensstämde förvånansvärt väl med Karl X Gustavs öde. Skriften gavs ut 1659 och Gadbury förutsade ganska exakt kungens död den 13 februari 1660, när han skriver i sin pamflett:

”Den tid, som är mest betydelsefull att gardera sig mot för denna berömda person, inträffar i mitten av 1660, därför att då utövar Saturnus sitt största inflytande över MC och kroppen. Men man måste förstå at den största faran hos en kula är innan den nått sitt mål, och likaledes förhåller det sig med direktioner. Denna person bör alltså vidtaga säkerhetsåtgärder på förhand. Mesta tiden av året transiterar Saturnus härskarinnan över födelseascendenten, i detta fall planeten Venus. Saturnus befinner sig dessutom i kvadratur till de Elfte husen i både födelsehoroskopet och Solreturen, vilket kommer att påskynda de förut nämnda förfärliga händelserna. Må den Gode Guden förskona denna lysande furste från alla dessa faror och onda ting.”

Och Gadburys slutord blev: ”I privata rådslag och offentliga krig agerar kungar bara i enlighet med stjärnornas inflytande.”

Fortsätt läs på sida 2...

 
 

©2004 – Astrologiföreningen Vintergatan |