|
”När jag var 39 år arbetade både jag och min man hemma, dvs vi satt i princip bredvid varandra i samma lokal. Så som situationen utvecklade sig blev mitt arbete ganska högljutt och störande med många telefonsamtal och liknande. Min man hade svårt att koncentrera sig i allt detta oljud och det var nödvändigt att ändra på förhållandena eller omständigheterna. Då jag var 39 år och 11 månader dök det upp en lösning genom att jag lyckades få en lokal lite längre ner på gatan.”
”Under den aktuella perioden flyttade vi från norra Italien till en stad i Schweiz, där min man hade fått ett nytt arbete, och där vi fortfarande bor kvar. Han flyttade hit på våren 1995, strax innan han fyllde 39 år. Jag hade just fyllt 40 år, och flyttade hit först två år senare på grund av barnens skolgång. Att min man var borta (bara hos oss på helgerna) medförde naturligtvis helt nya roller, för oss bägge. Han levde ungkarlsliv i hyresrum och jag måste ta mig an allt det praktiska i vardagen, inklusive barnens uppfostran. Dessutom återupptog jag mitt arbete som lärare, jag fick en deltidsanställning strax innan jag fyllde 40 år. Det innebar ju också en hel del i vardagen, ibland med barnpassning av grannfruar. Och förresten, vi köpte huset här på hösten 1996, när min man fyllt 40. Så han blev husägare istället för hyrare av rum, det kan man väl också kalla ett rollbyte.”
”Uppbrottet och rollbytet kom ganska exakt när jag blev 40 år. Jag återupptog mitt arbete, en deltidsanställning. Det blev rätt stressigt eftersom jag var ensam med barnen mesta tiden. Min man arbetade utomlands under långa perioder.”
”40 års åldern var en mycket ansträngande period. Min äldsta dotter flyttade hemifrån och jag hade häftiga territoriestrider med min näst äldsta dotter, jag ansåg att hon klampade in på mitt område (rimlighet!). Det slutade med att också hon flyttade, strax innan sin studentexamen. Själv började jag läsa astrologi och fick en helt ny bekantskapskrets.”
”Min äldsta dotter flyttade hemifrån. Jag saknade henne mer än jag hade räknat med, hon var det barn som jag brukade prata förtroligt med. Min man saknade henne också. Jag tror att hon kan ha fungerat som en slags buffert i vårt förhållande, för vi fick det nu mycket besvärligt sinsemellan. Vi möblerade om, den näst äldsta dottern fick den äldstas rum, därmed fick vi ett gästrum – med ett skrivbord till mig.”
[...]
”Vi bodde då på en avstyckad gård och ungefär vid den tiden blev vi äntligen klara med att göra ett sovrum på vinden. Det var en utdragen process och mycket bekymmer med att få en trappa godkänd! Vi levde länge med ett hål i taket, i matrummet! Det var också turbulens i umgängeskretsen, men där är jag mindre säker på den exakta tidpunkten.”
”Vi köpte sommarstuga , just när jag fyllde 40 år. Mycket snabbt blev det så att jag bodde permanent i stugan (jag hatar livet i stan), medan min fru fortsatte bo kvar i lägenheten. Så vi har levt ett helg- och semesteräktenskap sedan dess, vilket fungerar riktigt bra.”
”Vid den tidpunkten hade vi tre olika bostäder. Min fru var flexibel och flyttade runt med mig och mina olika arbeten. Men när jag fyllde 40 år blev hon gravid med vårt andra barn, och vi beslutade oss då att bli ”bofasta”. Vi sa upp de två lägenheterna och renoverade vårt fritidshus som sedan dess varit vårt hem.”
[...]
” och jo, min man flyttade från sina egna kontorslokaler och in i min tidigare verkstad/showroom, så jag fick halva ytan att fungera på. Först var det en nödlösning men det fungerade aldrig riktigt för mig och efter 1-2 år flyttade vi vidare till något som var för stort, som inte heller fungerade. Det var som om vi inte kunde hitta vårt rätta läge under de åren. För mitt vidkommande ändrades även min roll i förhållande till verksamheten och personal, jag fick dessutom ett behov av att sätta tydliga gränser mellan mig och omvärlden då men det kändes inte som om jag lyckades. Jag hade också fysiskt behov av mitt eget rum, men kunde inte få det… Det var samma sak här hemma med två hemmaboende tonåringar, som tog mer och mer plats på alla sätt och de började leva sina egna liv mitt uppe i vårt …som det ju är med tonåringar …”
”Jag skildes när jag var 39 år, och flyttade tillsammans med mina barn in på ovanvåningen hos min mamma. I princip hade vi två separata hushåll med var sitt kök och badrum. Men mormor var konstant närvarande, höll kontroll på vad jag gjorde, vad barnen gjorde, vem som kom och gick. En mardröm.”
[...]
”Och jag blev färdig arkitekt ca 3 månader innan jag fyllde 40 år. Och jag köpte tomten strax efter och flyttade ut hit, bodde större delen av ett år i husvagn medan huset byggdes. Ibland var det mycket kallt och obekvämt.”
”Förändringar i livsstil och samlevnadsformer:
Mina barn var små, jag spenderade mycket tid på lekplatserna i kvarteret, och lärde känna många barn och mammor.
Ny inriktning, nya samarbetskonstellationer:
Barnen började i privat förskola (i Schweiz finns inte kommunala daghem eller förskolor) och jag fick tid till att ägna mig åt huset och inredning.
Fysiskt/praktiska aktiviteter, resurser som legat i träda tas i bruk:
Jag handarbetade, sydde gardiner, renoverade möbler, hittade på olika dekorationer. Alltsammans var nytt för mig som tidigare varit ”intellektuellt orienterad”, jag började måla särskilt mandala.
Rollbyte:
Jag var vid den tidpunkten med i en kvinnogrupp och övertog rollen som ledare.
Förändringar i territoriella förhållanden:
En väninna erbjöd mig plats i hennes ateljé. Och en annan erbjöd mig att vi kunde dela en praktik (Reiki). Men båda projekten rann ut i sanden. Jag tyckte bättre om att arbeta hemma.”
Några av mina kollegor gjorde mig uppmärksam på att de under den perioden även hade andra transiter och progressioner som måste ha haft inflytande på händelserna. Ja, helt säkert är det så. Alla sorters transiter kan ramla in. Jupiter-Saturnus cykeln på 20 år ”härskar” också över 40 års åldern. Men den berör de ”stora hjulen” som avgörande kapitelbyten i livet, hemort, ställning i samhället, ekonomiska förutsättningar och förändringar, politiska förhållanden etc. Merkurius och Venus är knutna till det ”interna” livet (de befinner sig som de enda planeterna innanför jordens bana) tillsammans berör de vardagen, socialt liv och social förmåga. Dessa båda planeter är avgörande för vår trivsel och vårt välbefinnande. Och de undervärderas ofta – tycker jag.
Översättning av Annica Cardell
| 
